Den där sommaren
Ni vet när det har varit lite trist väder i några dagar. Väderleksrapporten visar de där typ 15 graderna och har gjort det flera dagar i rad nu. Man har börjat frysa när man går ut men vägrar sätta på sig mer kläder än man hade mitt i juli, vägrar släppa taget om sommaren. Och så plötsligt inser man att det blir inte mer än så här. Det kommer aldrig mer bli 25 grader, inga fler tropiska nätter. Inte förrän man har genomlidit en hel vinter. Igen. Den där magiska sommaren känns hopplöst långt borta och man vill bara förneka för sig själv att hösten är på väg.
Det är jag. Det var jag. Jag kände aldrig att jag hade fått ut mesta möjliga av de där flyende sommarmånaderna som man ska ta så väl vara på. Jag fick panik när hösten kom och allt kändes misslyckat.
Det var jag. Nu känner jag mig märkligt tillfreds med att hösten är på väg. Hösten är det mysigaste som finns. Och så inleds den med en flytt till Paris.
I år känns det lättare att lägga sommaren bakom mig. För damn it, jag tog till vara på de där tre magiska månaderna.
Det är jag. Det var jag. Jag kände aldrig att jag hade fått ut mesta möjliga av de där flyende sommarmånaderna som man ska ta så väl vara på. Jag fick panik när hösten kom och allt kändes misslyckat.
Det var jag. Nu känner jag mig märkligt tillfreds med att hösten är på väg. Hösten är det mysigaste som finns. Och så inleds den med en flytt till Paris.
I år känns det lättare att lägga sommaren bakom mig. För damn it, jag tog till vara på de där tre magiska månaderna.
Kommentarer
Trackback
