Om dagar
Hur kommer det sig att en söndag alltid är en söndag? Jag har förälskat mig i mina svennesöndagar, bestående av filmtittande i sängen, möjligtvis korsord och brödbak, för att sedan vakna upp på måndag morgon och tänka att det är en ny härlig vecka. Men jag som aldrig, med undantag för en körlektion då och då, har något inbokat på måndagar, borde väl kunna ta söndag då istället? Eller så är det bra med en mjukstart på veckan.
Men helgen då. De där dagarna alla andra kallar för helg. Jag hade en mycket trevlig fredag. Anna-Maja och jag lunchdejtade i Engelska parken, jämförde soppor och surdegsbröd. Gick på entrepenörsmässa, plockade på oss några tidningar, slog oss ner på Hugos, bläddrade, pratade, utbytte idéer. Sen gick jag hem, gjorde en surdegssmörgås, hällde upp ett glas vitt och njöt av ledigheten framför ett avsnitt av Två kockar i samma soppa.
I lördags vaknade jag stressad av en tvättid klockan nio. Om min stressåtgärd kan ni läsa i ett tidigare inlägg. Trodde hela dagen skulle gå åt skogen men efter en tupplur och en dusch kunde jag bjuda över Anna-Maja och Ellinor, vi gick på Katushka och dansade oss svettiga, hamnade på efterfest i ett rum i en annars dödstyst korridor, åkte hem och däckade.
Söndagen blev en bra söndag. Väldigt söndag. Fast utan söndagsångest. Vi rörde ihop en fantastiskt fin våffelsmet och åt våfflor med kallrökt lax, crème fraiche och gräslök, rårörda hallon, grädde och chokladkräm, tittade på Bollywoodfilm och dansade med där i soffan under våra filtar. Somnade in i en megamatkoma, vaknade, duschade och kollade igenom veckans avsnitt av Halv åtta hos mig.
Så ja. Första måndagen i månaden. Peppar inför värme, matutmaningar och festligheter. Kram på er.
Kommentarer
Postat av: Jasmine
Det här med dagar är intressant, det håller jag med dig om. Söndagar brukar dock bestå av söndagsångest för min del. Och om inte den tar över helt, så finns där ingen tanke alls på vilken dag det egentligen är.
.. Tänk va' lätt det är att hamna i vanor och rutiner.
Kram
Trackback
