Ja, det gör ont

Det är fruktansvärt synd om mig idag. Så synd att jag inte ens orkar noja över anledningen till mitt bedrövliga tillstånd. Jag googlar självfallet mina symptom, försöker ställa diagnos på mig själv. Men snart kanske jag måste gå till farbror doktorn och sluta vara så där "kan-själv"-ig. Men inte nu. Mina sökningar på spänningshuvudvärk feber illamående gav mig en massa info om hjärnhinneinflammation och annat mysigt. Men jag orkar inte. Jag har nojat hela mitt liv. Så nu har jag tagit med mig tänkbara nödvändigheter till sängen, släckt alla lampor och planerar att ligga kvar här länge. Avbokade ett möte på banken. Karin Boye och introduktionsboken i lingvistik får göra mig sällskap fram till ikväll. Då kommer jag sluta bry mig. Då ska vi fira Gustaf. Stannade ju för tusan uppe halva natten för att baka tårta. Det kan man inte bara kasta bort för lite spänningshuvudvärk feber illamående. Födelsedagsbarnet svarar för övrigt inte i telefonen. Anna-Maja är i skolan. Mamma svarar inte, pappa svarar inte. Jag vill ju bara ha någon som tycker synd om mig.

Kommentarer
Postat av: D

:((( jag tycker synd om dig! låter inte kul. jag brukar också söka symptom på internet, men det är egentligen det värsta man kan göra. varje gång jag gör det tror jag att jag är döende och får total panikångest. och då blir jag så rädd för att gå till doktorn för att jag inte vill få något läskigt besked. jag är världens hypokondriker. men med 99, 9 % sannolikhet inbillar vi oss alltid bara, jag är säker på att det inte är nån fara med dig. men du borde ändå sluta noja och boka ett läkarbesök, kanske är det bara dåliga järnvärden eller nåt liknande (något jag själv tänkt kolla upp men alltid skjuter på pga. min sjukhusångest), det är väldigt vanligt och det kan man få både illamående och huvudvärk av. krya på dig! pusss

2011-01-26 @ 13:13:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0