Det är redan ljust

Medan jag drar iväg och skriver fonetiktenta kanske någon av er hinner vakna till liv och berätta för mig hur man skapar mellanrum mellan styckena i de här inläggen? Allt klumpar ju bara ihop sig. Som tack för hjälpen bjuder jag på en bild på min fina äggkopp som jag hittade i en antikaffär i förrgår. Tidigare ska den ha tillhört en dam som samlade på äggkoppar och hade flera hundra stycken.

Middagstips!

Jag älskar plockmat och inspirerad av Jamie Oliver plockade jag ihop gårdagens middag. Det blev en vacker tallrik med rester från helgen tillsammans med skåpfynd i form av grönsaker i olika former med spännande smaksättningar.
.
Resterna bestod av en bolognese jag lagade i helgen, mest för att bli av med en halv flaska rödvin jag inte orkade dricka upp (mest för att det var lite för vattnigt att njuta av som vin, där ser man att det inte lönar sig att försöka lyxa till det med ett vin som inte står på "upp till 69 kr"-hyllan). Recept kommer nedan!
Under dagen hade jag kokat en stor kastrull gula ärter och dem blev det hummus av! Gula ärter rekommenderas starkt, de är dessutom betydligt billigare än kikärtor.
Jamie Oliver-inspirationen tog sig starkast uttryck i den fantastiska morotssalladen! Jag rev en morot och blandade med en bit fint hackad ingefära och dito röd chili. I med torkad koriander, pressad citron, flingsalt, rostade pumpakärnor, russin och en skvätt olivolja. Underbart smakade det.
Jag rörde ihop en vinägrett och lät en hackad tomat stå och gotta till sig i den. Jag la upp alltsammans på en tallrik tillsammans med lite färsk spenat, klippte över ärtskott, strödde över spiskummin och till sist lite olivolja. Som bestick använde jag mestadels en bit hällbröd, ett lite lagomt och väldigt gott alternativ när man vill ha en lyxigare kontrast mot det vanliga storpacket Wasaknäcke.
Så här gjorde jag min bolognese (ett ord jag använder enbart för att det låter tjusigare och lite mindre svennigt än 'köttfärssås', är medveten om att det här inte är en äkta bolognese (dock inte svenne-köttfärssås heller).
Ingredienser:
Torkad Karljohan-svamp
Gul lök
Vitlök
Morötter
Champinjoner
Olivolja
Smör
400 färs (den här gången från en KRAV-märkt ko men andra djur eller växter går lika bra)
Salt och svartpeppar
En burk körsbärstomater
En halv köttbuljongtärning
Rött vin
Oregano, basilika och timjan
Jag började med att lägga den torkade svampen i blöt. Sedan hackade jag grönsakerna i lagom stora bitar och fräste dem en stund i olivolja. Jag hällde upp dem i en skål, klickade i lite smör i pannan och fräste nötfärsen, saltade och pepprade. Därefter hade jag i de frästa grönsakerna igen, kramade ur den blötlagda svampen, hackade den och lade den i pannan. Hällde på min burk tomater, köttbuljongtärningen och en slev av det härliga blötläggningsvattnet från svampen. Lät det stå och puttra en stund. Kryddade med de torkade örterna och hällde på en ganska stor skvätt vin. Det fick stå och puttra en stund till och sedan var det klart, gott som tusan också.

Om frukost

Ni äter väl frukost? Jag älskar att äta frukost. Tanken på att få mat är det enda som får upp mig ur sängen på morgnarna. Och lite kämpigt är det ju, eftersom jag stiger upp säkert en timme tidigare än nödvändigt för att kunna laga och äta frukost i lugn och ro, långsamt sippa på en balja kokhett te och gärna hinna med en kanna kaffe efteråt.
En fluga inom bloggvärlden är ju att blogga om sina frukostar. Det här är en bedårande söt frukostblogg som jag tittar in hos ibland. Även här kan man få inspiration.
Min strävan är givetvis att kunna inspirera precis lika mycket men här har vi problemed med bilder igen. Nu är det inte längre kameran som är problemet, utan mitt sätt att äta frukost. Även om jag lägger ner en timme på att äta frukost så är effektivitet fortfarande mitt ledord på morgnarna. Jag börjar med att göra i ordning en kopp te, kokar ett ägg medan jag äter gröt/yoghurt/fil, äter ägget, gör en macka, dricker teet som precis hunnit få dricktemperatur. Det ska ju till en himla massa tankeverksamhet på fastande mage ifall man väntar på att allt ska bli klart, skalar ägget och tar en tugga av det för att få med den snygga, givetvis perfekt skryt-krämiga gulan på bild.
Har inte riktigt den rutinen. Jag tror mig ha idéer om att gröten/yoghurten/smörgåsen/ägget inte smakar lika bra ifall det inte är precis nygjort. Är dessutom inte uppväxt med frukostar uppdukade på köksbordet utan har haft som rutin att plocka fram det jag vill ha ur kylskåpet, göra i ordning allt på köksbänken och sedan sätta mig till bords. Oftast ensam dessutom (inte för att det gör någonting, morgontidningen och radion är utmärkta frukostsällskap).
Men även frukost äter man med ögonen. Idag åt jag, ur en vacker vit temugg, yoghurt med hallon, tärnat äpple, hasselnötter och solrosfrön. En bit hällbröd (fantastiskt gott och vackert) med färskost och ärtskott, till sist det perfekt kokta ägget, en kopp te och nu en kanna kaffe. Men tänk om jag gjort allting klart samtidigt och fotograferat med ett av mina tjusiga underlägg som bakgrund? För att göra frukosten precis lika viktig som allting annat. Att sitta ner i lugn och ro, vilket jag i alla år inbillat mig att jag gör men nu blivit en sanning att ifrågasätta.
Projekt: frukostro (med snygga bilder på köpet).

Men delad glädje är ändå dubbel glädje

Fredagsångest. Har nog aldrig använt ordet förut. Men det är väldigt bra. Ett bra uttryck, alltså. Söndagsångest är en helt annan grej. Fredagsångesten är i mitt fall ångest över en oväntad och brådskande uppgift som i slutändan kanske ändå inte ger resultat. Och som hela helgen måste ägnas åt. Och som börjar nu idag, fredag.
Egentligen började det igår. Tur att vi var två, som den andra sa. Så att vi kunde skratta tillsammans efter den där urladdningen. Delad sorg är halv sorg. Men hur kommer det sig att vi inte väntat oss någon sorg överhuvudtaget?
Jag ska ta mig till gymmet genom vinterblåsten, ställa mig på rullbandet och springa av mig lite fredagsångest. Gå hem och ta itu med det som blir kvar.
Ha en trevlig fredag!

Att göra

Idag hade jag svårt att komma upp ur sängen. Igen. Anna-Maja ringde vid åtta. Var kanske fruktansvärt otrevlig men jag var knappt vaken.
Nu har jag fått yoghurt med hallon och valnötter. Ett perfekt kokt ägg och en kopp te. Ska tvätta håret och piffa till mig lite. Gå ut med soporna, fixa lite i köket och köpa kurslitteratur.
I ett och ett halvt år har jag studerat ett krävande ämne som tagit all min uppmärksamhet. Min huvudsysselsättning har verkligen varit min huvudsysselsättning. Första prio varje dag och textläsning, översättning, grammatikövningar som jag byggt mina dagar kring.
Det jag gör nu är inte lika krävande. Det kräver inte flera av dagens timmar. Jag måste hitta något annat som strukturerar mina dagar. Skapa rutiner av annat än skolarbete. Min idé är att en viss mängd nytta ska bli gjord varje dag. Nytta som i plugg, träning, jobbsökande, städning och inredning, bilkörning.
Igår fick jag förskräckligt mycket gjort. Nu har jag en onsdag framför mig.

Ny dag, nya tag? Ett steg i taget!

Jag pratade med en vän för ett par timmar sedan och berättade att jag anammat en oerhört dekadent livsstil. Det tyckte inte han. Men så sover han ju till 11 om dagarna och äter mest skräpmat. Själv är jag nog lite småpräktig i grunden. Vaknar av mig själv vid nio-tiden, äter ett nyttigt mål mat i passande storlek var tredje timme och sköter mina studier. Inget överdrivet liksom men så pass att mamma inte klagar. Ungefär.
Men så hände något. Jag blev sjuk. I den här bloggen har jag ju tidigare skrutit om hur jag aldrig är sjuk, ojat mig när jag missat en halv föreläsning på grund av en förkylning och refererat till nämnda skryt om hur jag aldrig är sjuk.
I mitt senaste inlägg skrev jag om hur jag vaknat med spänningshuvudvärk feber illamående och att jag ville ha någon som tyckte synd om mig. Jodå, nog tyckte man synd om mig. Just den dagen var det helt okej att vara sjuk. Inte bara för att två av mina bästa vänner kom hit och åt tvårätters med mig på kvällen, utan för att jag i min feberyra naivt tänkte att "imorgon är jag frisk". Tänk om jag kunde styra verkligheten med mina fantasier, vad lajbans jag skulle ha det. Men jag får ta och släppa storhetsvansinnet och inse att det är någon annan som styr världen. Jag var sjuk i en hel vecka. Det är ju förtusan rekord. En liknande situation har jag bara upplevt en gång tidigare och då hade jag precis genomgått knäoperation och kärltransplantation, hade en slang i benet, en i urinröret och armarna sönderstuckna av nålar.
Man kan väl säga att min sjukdomshistoria är kort men dramatisk. Den 26 januari skulle jag bli som vilken Svensson som helst och gå runt och ha influensa en vecka. Ingen fysisk ork, allmänt deppigt läge. Fick ändå förvånansvärt mycket uträttat. De där måstena. Gick på flera föreläsningar, övningskörde en dubbellektion och lunchdejtade med en ryss. Annars sov jag mest, vill jag minnas. Säkert 15 timmar per dygn.
Plötsligt en dag blev jag frisk. Det hände konstigt nog över en eftermiddag. Vilken känsla! Lyckan över att ha hälsan tillbaka! Nu skulle jag kunna göra allt det där jag inte kunnat göra på en hel vecka.
Men jag gjorde det inte. De senaste två veckorna har varit fruktansvärt improduktiva. Sakta men säkert har jag insett det. Börjat göra något åt det. Jag sover fortfarande till halv elva om dagarna om jag inte nödvändigtvis måste gå upp tidigare. Tycker fortfarande att kakor är godare än mat. Men jag har förnyat mitt Friskis-kort. Varit där två gånger på tre dagar. Fruktansvärt jobbigt var det. Men vilken känsla! Sökt ett jobb. Tentapluggat. Det är på väg uppåt.
Jag har aldrig haft en bra start på året. Januari är alltid årets märkligaste månad och gör mig aldrig riktigt glad. Men januari var ju ett tag sen nu. Dags att ta nya tag, säger jag.

Ja, det gör ont

Det är fruktansvärt synd om mig idag. Så synd att jag inte ens orkar noja över anledningen till mitt bedrövliga tillstånd. Jag googlar självfallet mina symptom, försöker ställa diagnos på mig själv. Men snart kanske jag måste gå till farbror doktorn och sluta vara så där "kan-själv"-ig. Men inte nu. Mina sökningar på spänningshuvudvärk feber illamående gav mig en massa info om hjärnhinneinflammation och annat mysigt. Men jag orkar inte. Jag har nojat hela mitt liv. Så nu har jag tagit med mig tänkbara nödvändigheter till sängen, släckt alla lampor och planerar att ligga kvar här länge. Avbokade ett möte på banken. Karin Boye och introduktionsboken i lingvistik får göra mig sällskap fram till ikväll. Då kommer jag sluta bry mig. Då ska vi fira Gustaf. Stannade ju för tusan uppe halva natten för att baka tårta. Det kan man inte bara kasta bort för lite spänningshuvudvärk feber illamående. Födelsedagsbarnet svarar för övrigt inte i telefonen. Anna-Maja är i skolan. Mamma svarar inte, pappa svarar inte. Jag vill ju bara ha någon som tycker synd om mig.

Vakenhet

Jag inleder året med sömnlösa nätter. Det gör jag alltid. Jag vänder inte på dygnet, jag vill bara absolut inte gå och lägga mig. Varje år är det så här. I år är jag sjukt rastlös. Jag vet att jag är inne på slutspurten av de senaste 16 månaderna och att snart börjar något nytt. Jag beter mig inte som vanligt. Kan inte sitta still, börjar spontanstäda, ibland mitt i natten, lyssnar på hög musik, drömmer och skrattar, har en enda lång förfest i min ensamhet. Och jag mår bra av det.

Julmat

Jag vaknar och inser att jag har något slags jullov. Slår upp Tjechovs novellsamling som jag lånade i måndags och inser att det här nog blir lätt som en plätt.
Får för en gångs skull inte ett dugg dåligt samvete för att ingen julstämning råder. Jag har gjort några försök med mina julskivor men det går bara inte. Så jag har julstökat till Povel Ramel och min party-playlist. Bakat och kokat och slagit in. Moppat golv. Målat naglarna. Men inte julpyntat alls.
Om sju timmar ska jag stiga upp. Göra mig fin. Äta en frukost att stå sig på i sju timmar, fytusan vad jag är hungrig. Jag vill ha köttbullar och sill och grönkål och Jansson NU. Fredrik Strage skrev en småkul krönika i DN Påstan förra veckan om hur vidrig den svenska julmaten är. Inte då. Jag är sjukt peppad.

Comment te dire adieu

Det är inte helt ok att skriva tenta en lördagmorgon. Vi satt kvar längst av alla. Kanske mest för att det helt enkelt tar en kvart att fastna med blicken i fjärran i en kvart när huvudet är tomt på idéer och man inte får ner ett ord till på det gröna pappret. Tyvärr återstår många ord att skriva. Och kvarten upprepar sig.
Jag har gjort en massa saker. Varit social. Varit på städsexa och släktlunch och flogstamiddag och afternoon tea. Rödvin på spåret.
Och så lördagstentan, ja.
Vi släpade oss från ångestlokalen genom iskylan till värmen och firade årets näst sista tenta med pizza och vin. En resultatlös julklappsrunda på det och sen hem och planera julstök, det här ska bli skoj! Nu har jag en kopp rykande het glögg bredvid mig. I iskyla och mörker, efter att ha skrivit tenta en lördagmorgon bara för att bli kastad in i förberedelser till nästa, får man dricka glögg till plugget.

Mastering the art of French cooking

Det har varit tyst ett tag här nu men idag kan jag inte låta bli att skriva ett inlägg om mitt största intresse - mat. Igår kväll såg jag filmen Julie&Julia. Åh. Alltså, åh.
Nej, livet har inte fått en ny innebörd. Dess mening är fortfarande ett mysterium. Jag bara önskar att det fanns färska kronärtskockor nununu så att jag kunde koka dem och äta med smörsås. Jag önskar att jag kunde konsumera animaliska produkter med gott samvete och göra den där kycklingen med de där champinjonerna med den där grädden. Jag önskar att jag hade någon att laga all den här maten till varje dag. Och att jag hade tid att laga den varje dag. Sen undrar jag varför jag haft den där kokboken hemma i hela mitt liv men aldrig öppnat den?
Filmen var inte slut förrän vid midnatt. Sedan låg och jag bläddrade lite i boken för första gången i mitt liv. Fick lite för lite sömn men lyckades köra till Gamla Uppsala utan missöden och därifrån med ett antal missöden. Åttio minuter är rätt lång tid, koncentrationen börjar tryta.
Sen kom jag hem, lagade omelett med vitlöksfrästa champinjoner, spenat, körsbärstomater och fetaost. Det kändes bra.

.

Vattenpölarna har frusit till is. På väg hem ikväll ville jag cykla rätt igenom dem, krossa isen för känslan av makt. Men jag vågade inte. Det kanske är vintern som har makt över mig. Den kom alldeles för fort.

Feber. Du.

Alltså, jag kan inte det här med feber. Min kroppstemperatur ligger normalt på 36,5° eller nåt. Idag är den 37,2°. Betyder det att jag har feber?
Snart måste jag packa ihop mig och gå till skolan. Regnet öser ner utanför. Jag har haft en lugn förmiddag och nästan läst ut Cancerkliniken. Jag hade kunnat  göra läxor och packa väskor. Men det gör jag ikväll. Min kväll hade kunnat se helt annorlunda ut. Jag vet att jag kommer ångra mig. Men idag är jag förkyld och rationell.

Preparations for discussing constructivism with a Martian

Vad brukar just du skryta om?
En av mina grejer är ju att jag aldrig blir sjuk. De där sega vår- och höstförkylningarna räknas inte. Det är mest rinnig näsa, rostig hals och ett huvud som är dimmigare än vanligt. Men att stanna hemma från skolan för att man är sjuk har aldrig kommit på fråga.
Idag hände det. Hela grammatikföreläsningen var jag tvungen att sitta lätt bakåtlutad och snörvla och gå ut och snyta mig ibland. Mys. Så innan de två sista timmarna tog vid tog min lärarinna en snabb genomgång med mig om förra veckans uppgifter (som hade gått bra i stort sett, tyvärr har jag en tendens att hitta på egna participformer som inte existerar) och sen cyklade jag hem. Jag har ätit yoghurt och druckit te och nu ska jag läsa klart en text. Sen tar jag resten av kvällen ledig. Kanske bäddar ner mig med några av de där tidningarna jag köpte för pinsamt mycket pengar i måndags. Eller det nya numret av Språktidningen som kom igår. Där finns fyra uppslag skrivna om hur man kommunicerar med rymdvarelser. Det kan förhoppningsvis komma till nytta.

Inte bara söndag

Dekadenssöndag kanske? Alltså. Jag vet inte.
Men jag gillade verkligen hur jag, med rufsigt hår, gårdagens smink och i en mycket kvinnlig, numera även solkig och lite svettig outfit vinglade in på Güntherska Hovkonditoriet och köpte en bakelse till mig själv. Promenerade hem i solen, drack kaffe, översatte en romantiserande text om Vitryssland och slutligen försökte jag fejka nån slags jag-bryr-mig-inte-look som mest blev genomskinligt sunkig ändå. Jag vet inte hur mycket man behöver fixa sig inför en söndagskvällsbio. Nu var ju mitt biosällskap en ryss från Moskva och någon rysk kvinna kommer jag då aldrig bli.
Imorse stekte vi äpplen i kardemumma, kanel, vaniljpulver och chili. Till det åt vi hemgjord sushi. Innan det hade vi sovit i en bäddsoffa. Det var mysigt.
Ikväll pratade August och jag om att skriva. Jag tror inte jag har skrivit något seriöst sen högstadiet. Fruktansvärt seriös var jag på den tiden. Och helt okej för att vara fjorton. Nu är jag så pass gammal att jag begåvats med en gnutta vishet och självdistans och blivit så självkristisk att det tar stopp innan det hunnit börja. Men jag ska testa. För tänk så härligt det var på den tiden.

True Blood

Jag måste påminna mig själv om vilken tidspessimist jag är. Inte ha dåligt samvete för att lite för mycket av dagen har ägnats åt True blood istället för åt det där referatet.
Nu ska jag göra något åt mitt hår. Gå och handla. Sen ska Anna-Maja och jag baka kantarell- och västerbottenpaj, dricka bubbel och dansa på Katushka. Sen ska vi ha vickning med August. Fredag är en trevlig dag.

Hej världen

...men så väljer ju jag att se världen från den ljusa sidan. 10 underbara människor tillhörande de där 94 procenten av Sveriges befolkning var hemma hos mig på rysk middag i fredags. Det var så himla bra. Sen gick vi ut och dansade. Det var röj.
Lördagen inleddes med linssoppa i trevligt sällskap på café Linné och fortsatte med firande av Chiles 200-årsdag. Tydligen pallades det äpplen men det märkte ju inte jag då jag i vanlig ordning somnade vid midnatt nån gång.
På själva valdagen sken solen. Anna-Maja och jag vandrade längs loppisen på Hägerstensvägen och fyndade koftor, fräna dojjor, telefoner och rosetter. Sedan skildes vi åt och jag åkte hem och röstade i sista minuten (sista timmen åtminstone). Det kändes bra. Lite väl odramatiskt, kanske.
Hemma hade det inte städats sedan slaget vid Poltava så jag röjde undan lite innan jag kröp upp i sängen med te och Marabou Sensation och valvakade. "Varsågod" sa jag och grät en skvätt när de talade så fint.

Rysk film och heta latinamerikanska rytmer

Jag sover så fruktansvärt mycket nu för tiden. Säkert tio timmar per natt. Sedan äter jag frukost och tillbringar förmiddagarna i sängen med tebaljor, kaffekoppar, dagstidningar, korsord, böcker och bloggar.
Det skrev jag igår. Idag steg jag upp klockan åtta. Balkongdörren har börjat krångla igen. Svinkallt är det och kylan letar sig igenom hela mig, gör mig inte bara småsnuvig utan även smått handlingsförlamad. Men jag kan sköta det mesta från sängen just nu. Det är mycket på g, men mejlplanering och översättningsövningar går bra. Tills KinoRurik, de Ryska Kvällarna och föreläsningarna verkligen sätter igång och jag måste stiga upp för att baka till alla dessa möten och faktiskt redovisa det jag gjort.
Men det är ju skoj, allt det här. Var dessutom på Sivia Matcenter idag och köpte picklad vitlök, currypasta och ajvar. Strax ska jag på Dans Fuego på Friskis. Fruktansvärt töntigt och fruktansvärt roligt. Hej så länge <3

Så här. Precis så här.

Jag orkar inte gå upp ur sängen och hämta skrivboken. Så jag delar med mig lite här. Inte för att det är någonting som kan skrivas. Det kan bara upplevas. Med Francoise Hardy som soundtracket i mitt liv går jag runt och är fylld av energi och gladare än på länge. Imorgon blir det ännu bättre.
Godnatt.

Vart tog den där elden vägen?

Jag är deppig. Tror jag. Det kallas så. Ingenting är kul helt enkelt och det lilla som faktiskt är något är lite ångestladdat men det mesta är faktiskt bara ingenting.
Det kanske är vädret. Det växlar mellan värme och sol och regn och kyla och däremellan åskar det om nätterna. Det kanske är därför jag inte sover så bra och inte känner mig utvilad trots att jag sover över 10 timmar varje natt.
Det kanske är brist på sysselsättning. Sådant jag har kontroll över framkallar inte ett dugg ångest. Som att översätta ryska noveller, dammsuga eller hänga undan alla kläder som ligger överallt. Det ska jag göra idag.
Det finns sådant jag inte har kontroll över. Som retoriken, i praktik och råplugg den kommande veckan. Och alla dessa gurkburkar på mitt köksgolv där det börjat utvecklas nya spännande livsformer. Vad tusan gör man?
Det kanske var det där med sommaren också. Jag kanske är rastlös men blir samtidigt så ledsen för att den är på väg bort från oss.
Nej just det. Sysselsättning var det.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0