Julmat
Jag vaknar och inser att jag har något slags jullov. Slår upp Tjechovs novellsamling som jag lånade i måndags och inser att det här nog blir lätt som en plätt.
Får för en gångs skull inte ett dugg dåligt samvete för att ingen julstämning råder. Jag har gjort några försök med mina julskivor men det går bara inte. Så jag har julstökat till Povel Ramel och min party-playlist. Bakat och kokat och slagit in. Moppat golv. Målat naglarna. Men inte julpyntat alls.
Om sju timmar ska jag stiga upp. Göra mig fin. Äta en frukost att stå sig på i sju timmar, fytusan vad jag är hungrig. Jag vill ha köttbullar och sill och grönkål och Jansson NU. Fredrik Strage skrev en småkul krönika i DN Påstan förra veckan om hur vidrig den svenska julmaten är. Inte då. Jag är sjukt peppad.
Comment te dire adieu
Det är inte helt ok att skriva tenta en lördagmorgon. Vi satt kvar längst av alla. Kanske mest för att det helt enkelt tar en kvart att fastna med blicken i fjärran i en kvart när huvudet är tomt på idéer och man inte får ner ett ord till på det gröna pappret. Tyvärr återstår många ord att skriva. Och kvarten upprepar sig.
Jag har gjort en massa saker. Varit social. Varit på städsexa och släktlunch och flogstamiddag och afternoon tea. Rödvin på spåret.
Och så lördagstentan, ja.
Vi släpade oss från ångestlokalen genom iskylan till värmen och firade årets näst sista tenta med pizza och vin. En resultatlös julklappsrunda på det och sen hem och planera julstök, det här ska bli skoj! Nu har jag en kopp rykande het glögg bredvid mig. I iskyla och mörker, efter att ha skrivit tenta en lördagmorgon bara för att bli kastad in i förberedelser till nästa, får man dricka glögg till plugget.
