Att känna tacksamhet
Det finns saker jag skriver om här och saker jag skriver om på andra ställen. Jag har inte skrivit så mycket här den senaste tiden.
Det har varit helg. Jag har varit i Stockholm, hittat min andra hälft på 20% rea på Indiska, firat födelsedagar med gamla kollegor. Missat tåget och promenerat i Stockholmsnatten. Jag har bakat kakor, ätit kakor, bjudit på kakor. Träffat folk, firat en till födelsedag, skrattat och gråtit.
Ikväll dansade jag och fick jag en välbehövlig endorfinkick. Ångestmolnet över Anna Karenina lättade lite.
Nu ska jag dricka te och läsa Grundgropen. Deprimerande och vackert.
Det smälter
Det skulle kunna vara regn. Men det är bara smältvatten från grannens markis som smattrar högt mot mitt balkongräcke och får mig på regnhumör. Regnhumör är inte nödvändigtvis något dåligt. Lite trist kanske, men det är bara när det regnar som jag blir motiverad att översätta en nio sidor lång text som till största delen handlar om Rysslands floder och berg. Sånt måste också göras.
Påsklov
Igår somnade jag på soffan klockan nio, illamående och med dunkande huvud. Vaknade klockan fem imorse, gick och la mig i sängen och sov till åtta. Känns som jag skulle kunna sova en hel vecka till. Men nu ska jag översätta texter/kolla flygbiljetter/stryka lakan. pusspuss.
Godnatt
Tummen upp för god framförhållning. Har ägnat kvällen åt att titta på Vänner-avsnitt som jag redan sett hundra gånger. Och målat naglarna. Fett värt.
Söndag
Att vara sjuk och samtidigt inte dricka kaffe gör att man sover väldigt bra. Sen var det ju detta med att få röven ur soffan... Tänkte gå iväg och införskaffa en bok jag måste läsa. Det snöar. Var tvungen att sätta tillbaka "vinter" på kalendern. Yay.
Nej, inte idag
Ser man på, jag lyckades ta mig ur soffan och hoppa in i duschen. Och var sjukt stolt för det fantastiska filmjölksbrödet jag svängde ihop. Glömde att ha i både salt och bikarbonat, kom jag på så här i efterhand. Grattis. Brödbak får tydligen klassas som överansträngning en dag som denna.
Hittils smakar brödet bra. Nygräddat och mumsigt. Ska leta upp någon trevlig rysk film på Youtube och överlägga med mig själv om diverse huskurer mot förkylning.
Lördag
Man glömmer lätt bort hur jobbigt det kan vara att vara sjuk. Jag är aldrig sjuk. Nu har jag blivit det. En förkylning som bokstavligt talat drar ner mig; gravitationskfaften löper amok och mitt huvud väger ett ton. Sen är det heller inte ofta jag vaknar och gråter en skvätt helt utan anledning, sånt är kvällsgöra.
Sen kom världens bästa PC förbi och hade handlat åt mig. Dagen blev lite bättre (även om jag grät en skvätt åt det med) och jag har plötsligt ingredienser hemma för att baka piroger eller scones eller både och.
Och solen skiner ute. Sverige smälter och enligt min franska leksakskalender är det numera vår. Fan också.
eller nåt.
Lite konstigt är det ju. Fem dagar i veckan har jag inga tider att passa. Övriga två dagar kör slut på mig totalt. Jag kanske börjar bli gammal.
Nu ska jag äta äggmackor och dricka te och nöta in lite rysk grammatik. kram.
.
Det är så jobbigt när man inte vet var man ska göra av folk. Eller sig själv.
Nu
Det måste vara våren. Solljuset och Jakob Hellman liksom tar över hela min värld och slukar den där läxhögen och den försenade biblioteksboken. Nu ut i solen med ABBA till förbannelse i hörlurarna.
Elin Ruth
Mer Elin Sigvardsson åt folket. Helt sjukt vad fort de tonerna sätter sig i hjärnan.
det var länge sen...
...men så har jag ju ändå varit i Paris och irl-at lite med er. Fast inte med er andra.
Det var trevligt. Som att komma hem. Såklart. Fast hemma på ett konstigt sätt i en stad där man ändå bara tillbringat nio månader. Den där smått vilsna känslan infann sig igen och det var rätt hemtrevligt. Och dofterna av avgaser, tobaksrök, bagerier, parfym och tunnelbana. I Stockholm doftar det saltvatten. I Uppsala doftar det ingenting alls. Utom möjligtvis i skolan; kaffe, söta infusioner och cigarettrök.
Hemma hos mig doftar det svagt av rengöringsmedel just nu. Det blir så när man ägnar hela fredagen åt att moppa golv, skrubba badkaret och lägga alla saker i prydliga högar för att sedan ha fyra pers på övernattning efter en rysk afton. "Är det alltid så här stökigt hemma hos dig?" säger mamma efteråt. Men det var trevligt. Både den ryska aftonen och den efterföljande aftonen med mamma på besök. Vi åt fajitas och naturgodis och drack rödvin. Och kollade på Melodifestivalen. Såklart.
Mamma hade med sig en blomma till mig. Nu står den i en fin vas på mitt fina bord som jag äntligen bestämde mig för att befria från det där satans ofärdiga 1000-bitarspusslet igår morse. Nu kan jag sitta där och plugga igen. Plugghumöret är inte på topp idag men så går det väl när man försöker detoxa på kaffe och ha mens samtidigt.
Nu är klockan 17.12. Solen skiner fortfarande. Det är det som håller mig uppe nu. Snart så.
