.
Vattenpölarna har frusit till is. På väg hem ikväll ville jag cykla rätt igenom dem, krossa isen för känslan av makt. Men jag vågade inte. Det kanske är vintern som har makt över mig. Den kom alldeles för fort.
Feber. Du.
Alltså, jag kan inte det här med feber. Min kroppstemperatur ligger normalt på 36,5° eller nåt. Idag är den 37,2°. Betyder det att jag har feber?
Snart måste jag packa ihop mig och gå till skolan. Regnet öser ner utanför. Jag har haft en lugn förmiddag och nästan läst ut Cancerkliniken. Jag hade kunnat göra läxor och packa väskor. Men det gör jag ikväll. Min kväll hade kunnat se helt annorlunda ut. Jag vet att jag kommer ångra mig. Men idag är jag förkyld och rationell.
Preparations for discussing constructivism with a Martian
Vad brukar just du skryta om?
En av mina grejer är ju att jag aldrig blir sjuk. De där sega vår- och höstförkylningarna räknas inte. Det är mest rinnig näsa, rostig hals och ett huvud som är dimmigare än vanligt. Men att stanna hemma från skolan för att man är sjuk har aldrig kommit på fråga.
Idag hände det. Hela grammatikföreläsningen var jag tvungen att sitta lätt bakåtlutad och snörvla och gå ut och snyta mig ibland. Mys. Så innan de två sista timmarna tog vid tog min lärarinna en snabb genomgång med mig om förra veckans uppgifter (som hade gått bra i stort sett, tyvärr har jag en tendens att hitta på egna participformer som inte existerar) och sen cyklade jag hem. Jag har ätit yoghurt och druckit te och nu ska jag läsa klart en text. Sen tar jag resten av kvällen ledig. Kanske bäddar ner mig med några av de där tidningarna jag köpte för pinsamt mycket pengar i måndags. Eller det nya numret av Språktidningen som kom igår. Där finns fyra uppslag skrivna om hur man kommunicerar med rymdvarelser. Det kan förhoppningsvis komma till nytta.
Inte bara söndag
Dekadenssöndag kanske? Alltså. Jag vet inte.
Men jag gillade verkligen hur jag, med rufsigt hår, gårdagens smink och i en mycket kvinnlig, numera även solkig och lite svettig outfit vinglade in på Güntherska Hovkonditoriet och köpte en bakelse till mig själv. Promenerade hem i solen, drack kaffe, översatte en romantiserande text om Vitryssland och slutligen försökte jag fejka nån slags jag-bryr-mig-inte-look som mest blev genomskinligt sunkig ändå. Jag vet inte hur mycket man behöver fixa sig inför en söndagskvällsbio. Nu var ju mitt biosällskap en ryss från Moskva och någon rysk kvinna kommer jag då aldrig bli.
Imorse stekte vi äpplen i kardemumma, kanel, vaniljpulver och chili. Till det åt vi hemgjord sushi. Innan det hade vi sovit i en bäddsoffa. Det var mysigt.
Ikväll pratade August och jag om att skriva. Jag tror inte jag har skrivit något seriöst sen högstadiet. Fruktansvärt seriös var jag på den tiden. Och helt okej för att vara fjorton. Nu är jag så pass gammal att jag begåvats med en gnutta vishet och självdistans och blivit så självkristisk att det tar stopp innan det hunnit börja. Men jag ska testa. För tänk så härligt det var på den tiden.
