socker&kärlek.

Jag har inget exakt recept till soppan men ungefär så här gick det till när den skapades:

Jag satte ugnen på 250 grader (eller så). Skar en röd paprika i fjärdedelar, lade dem med skinnsidan uppåt på en plåt och satte in dem i ugnen. Lät dem ligga där tills skalen började bli brända och lossna lite. Tog ut plåten och lät dem svalna lite.

Under tiden hackade jag några schalottenlökar och vitlöksklyftor och fräste i olivolja i en stor kastrull. Jag drog skalet av paprikorna, skar dem i mindre bitar och la dem i kastrullen tillsammans med en konservburk körsbärstomater, en eller två färska hackade tomater och några deciliter grönsaksbuljong. Lät det koka en stund och mixade soppan slät med stavmixer. Jag lät soppan koka upp igen, saltade och pepprade och hällde i en skvätt havregrädde.

Det fantastiska surdegsbrödet med valnötter bakade jag med den här surdegsgrunden och det här brödreceptet. (Surdegsgrunden startade jag onsdag förra veckan. Den fick heta Oscar och fick bo ovanpå garderoben i hallen, det enda stället i min iskalla lägenhet där temperaturen överstiger 22 grader).

Som pålägg mosade jag chèvre med lite philadelphia, gjorde en fantastisk smörgås som jag toppade med lite honung och torkad mynta!

Som sagt, middagen var en njutning från första tuggan till sista sörplet. Ett glas friskt vitt vin från Moldavien fick hålla sällskap.

Vanligtvis när jag gör tomatsoppa gör jag den efter systrarna Eisenmans recept med chili och torkade aprikoser, vilket gör soppan ganska söt. Jag antar att mina smaklökar associerar tomatsoppa med en sötma som inte fanns i den här soppan, där tomatsmaken dominerade, och stundtals uppfattade jag den som aningen för bitter. Nästa gång hackar jag i lite chili och tillsätter en nypa socker eller lite honung, det gillar tomaterna!

Vad gäller brödet så fick det en fantastisk smak och en fin skorpa. Tyvärr ville min deg inte jäsa, så brödet blev lite mindre än tänkt och jag hade det i ugnen några minuter kortare än receptet anger. Brödet växte inte i ugnen heller och blev därför väldigt kompakt och inte helt genombakt. Jag sörjer inte över detta, brödet smakar ändå helt underbart. Men jag ska nog höra av mig till Martin och höra vad jag gjorde för fel. Var Oscar lite trött, månn tro?