socker&kärlek.

Vad konstigt allt känns just nu. Inget stort egentligen, de konstiga känslorna är inte heller särskilt stora. Jag bara sitter och tänker på att jag snart tar studenten och tvingas lämna min trygga oas sen 13 år tillbaka, jag har börjat inse det på riktigt nu och det känns jättekonstigt. Jag är inte direkt orolig, inte heller ivrig eller glad, det är bara konstigt. Snart kan jag inte bara gå runt och tänka längre, utan måste verkligen börja göra nånting konkret av alla mina drömmar. Herregud.

Vad skulle jag göra utan dig? Vill ha dig här nu.

Sen är det ju lite turbulens hos en viss ung mamma just nu, jag blir jätteorolig när jag läser det där inlägget, alla möjliga hemska tankar dyker upp i mitt huvud. Tänk hur mycket man kan börja bry sig om en person man inte ens känner.