socker&kärlek.

Egentligen började det igår. Tur att vi var två, som den andra sa. Så att vi kunde skratta tillsammans efter den där urladdningen. Delad sorg är halv sorg. Men hur kommer det sig att vi inte väntat oss någon sorg överhuvudtaget?

Jag ska ta mig till gymmet genom vinterblåsten, ställa mig på rullbandet och springa av mig lite fredagsångest. Gå hem och ta itu med det som blir kvar.

Ha en trevlig fredag!

Nu har jag fått yoghurt med hallon och valnötter. Ett perfekt kokt ägg och en kopp te. Ska tvätta håret och piffa till mig lite. Gå ut med soporna, fixa lite i köket och köpa kurslitteratur.

I ett och ett halvt år har jag studerat ett krävande ämne som tagit all min uppmärksamhet. Min huvudsysselsättning har verkligen varit min huvudsysselsättning. Första prio varje dag och textläsning, översättning, grammatikövningar som jag byggt mina dagar kring.

Det jag gör nu är inte lika krävande. Det kräver inte flera av dagens timmar. Jag måste hitta något annat som strukturerar mina dagar. Skapa rutiner av annat än skolarbete. Min idé är att en viss mängd nytta ska bli gjord varje dag. Nytta som i plugg, träning, jobbsökande, städning och inredning, bilkörning.

Igår fick jag förskräckligt mycket gjort. Nu har jag en onsdag framför mig.

Jag har gjort det fint i köket. Är peppad på att rosta en sats müsli i veckan och starta en surdeg snart. Lagade en fantastisk middag ikväll. Stekte sojafiléer i överbliven marinad från solrorkade tomater. Återanvänding ftw. Gjorde en sallad på ljummen röd quinoa, rucola, färsk spenat, tomater och chèvre. Pumpakärnor, torkad mynta, grekisk olivolja och fikonsalsa (jag återkommer med mer info om den för den är något alla borde testa. Något av det godaste jag ätit, en smakkombination som gör en alldeles förbryllad, förtjust och upphetsad). Det var så gott att jag var tvungen att ringa och berätta om det för Anna-Maja så snart jag ätit upp.

Lite småpiffigt kändes det, ett glas rött från Italien blev det också. Tänk, om man ändå var piffig på riktigt. Ikväll var jag det inte alls. Men det tror jag ingen är. Ingen studsar upp ur himmelsängen varje dag för att hoppa i en vacker vintageklänning, knyta en rosett i det perfekt lagda håret och ställa sig och baka surdegsbröd och macarons i det charmigt 30-talsinredda köket där solljuset letar sig in mellan spetsgardinerna och mormors gamla kakburkar pryder de öppna hyllplanen. Men man kan alltid starta en blogg och få folk att tro att man gör det.

Jag kommer nog inte göra det. Den här bloggen har jag inga större planer för. Men de finns och nu tillåter jag mig själv att känna mig inspirerad istället för misslyckad.

Men så hände något. Jag blev sjuk. I den här bloggen har jag ju tidigare skrutit om hur jag aldrig är sjuk, ojat mig när jag missat en halv föreläsning på grund av en förkylning och refererat till nämnda skryt om hur jag aldrig är sjuk.

I mitt senaste inlägg skrev jag om hur jag vaknat med spänningshuvudvärk feber illamående och att jag ville ha någon som tyckte synd om mig. Jodå, nog tyckte man synd om mig. Just den dagen var det helt okej att vara sjuk. Inte bara för att två av mina bästa vänner kom hit och åt tvårätters med mig på kvällen, utan för att jag i min feberyra naivt tänkte att "imorgon är jag frisk". Tänk om jag kunde styra verkligheten med mina fantasier, vad lajbans jag skulle ha det. Men jag får ta och släppa storhetsvansinnet och inse att det är någon annan som styr världen. Jag var sjuk i en hel vecka. Det är ju förtusan rekord. En liknande situation har jag bara upplevt en gång tidigare och då hade jag precis genomgått knäoperation och kärltransplantation, hade en slang i benet, en i urinröret och armarna sönderstuckna av nålar.

Man kan väl säga att min sjukdomshistoria är kort men dramatisk. Den 26 januari skulle jag bli som vilken Svensson som helst och gå runt och ha influensa en vecka. Ingen fysisk ork, allmänt deppigt läge. Fick ändå förvånansvärt mycket uträttat. De där måstena. Gick på flera föreläsningar, övningskörde en dubbellektion och lunchdejtade med en ryss. Annars sov jag mest, vill jag minnas. Säkert 15 timmar per dygn.

Plötsligt en dag blev jag frisk. Det hände konstigt nog över en eftermiddag. Vilken känsla! Lyckan över att ha hälsan tillbaka! Nu skulle jag kunna göra allt det där jag inte kunnat göra på en hel vecka.

Men jag gjorde det inte. De senaste två veckorna har varit fruktansvärt improduktiva. Sakta men säkert har jag insett det. Börjat göra något åt det. Jag sover fortfarande till halv elva om dagarna om jag inte nödvändigtvis måste gå upp tidigare. Tycker fortfarande att kakor är godare än mat. Men jag har förnyat mitt Friskis-kort. Varit där två gånger på tre dagar. Fruktansvärt jobbigt var det. Men vilken känsla! Sökt ett jobb. Tentapluggat. Det är på väg uppåt.

Jag har aldrig haft en bra start på året. Januari är alltid årets märkligaste månad och gör mig aldrig riktigt glad. Men januari var ju ett tag sen nu. Dags att ta nya tag, säger jag.