socker&kärlek.

Jag vill bara gråta. Bara för att det känns som så mycket man gör är förgäves och för att ingenting är så där perfekt och bekymmerslöst som man vill att det ska vara.

Hur mycket tid behöver man egentligen för den här nedrans franskan? Jag VET att det går att fixa skiten på en timme men det händer ju liksom aldrig, jag avbryter ju mig själv hela tiden med en viss ansiktsbok och läsande av alldeles för många bloggar.

Kanske ska ladda upp med lite te och taleggioost så orkar jag fram till midnatt. Det sista kan jag fixa imorgon förmiddag innan jag åker till universitetet.

Nu ska jag sluta babbla.

Torsdag den 5 juni 2008 är en dag jag gärna skulle köra i repris, hundra gånger om. Jag är avundsjuk på alla som har studenten kvar, ta vara på den dagen för det är så himla roligt! Och sorgligt, givetvis. Vi var några stycken som inte kunde hålla tillbaka tårarna och grät mer än vi hade förväntat oss, haha. Tror inte riktigt jag har insett det än, det är slut. Shit.
Dagen var iaf underbar, både rolig och sorglig och högtidlig och det var en sån där dag när alla bara gick runt och tyckte om varandra kändes det som. Och flaket sen! Roligare får man leta efter. Man borde ha flakfest oftare!

Okej, för att ta dagen lite mer i detalj: Vid halv åtta-åtta nån gång samlades hela årskursen (många av oss iaf) på gräsmattan nedanför klockstapeln i kyrkoparken, drack lite skumpa, skrev små meddelanden i varadras mössor. Haöv nio var det samling utanför kyrkan, där vi ställde upp på led och fick diverse förmaningar av fru Beskow.

Ceremonin i kyrkan tog ungefär en och en halv timme. Kören söng, några sjöng solo, tal hölls och priser delades ut. Jag fick ett bokpris och ett stipendium för mina goda resultat och mina kunskaper i franska, inte illa :P
När vi hade tågat ut ur kyrkan fick jag en gråtattack, den varade inte speciellt länge, men ändå. Var tvungen att torka tårarna och springa ner till gräsmattan för klassfotot. Eftersom jag hörde till de få som inte hade högklackat på fötterna blev jag en av de kortare i klassen och fick sitta ner på fotot, yes!
Vi sprang ner i aulan och fick ta våra individuella foton och sen gick vi ut på skolgården, drack bål, minglade och skrev ännu mer i mössorna.

På lunchen satt jag mitt emot min härliga fransklärare. Hon delade ut brev till oss i gruppen, brev som vi hade skrivit till oss själva i början av ettan. Det var skoj att läsa :P Lunchen bestod i princip bara av tal, bland annat sjöng vår biträdande rektor, aka Majorn, en gotländsk snapsvisa. På gotländska. Underbart.

Efter lunchen var det dags för betygsutdelning. Vi tågade upp i salongen i bokstavsordning och fick ta emot våra betygsmappar av rektorn och det var då jag började gråta på riktigt. Sen gick vi runt i lärarrummet och sa hejdå till alla lärarna och det var sorgligt och underbart på samma gång.

Vid kvart över två var det dags för ut"springet". Att de ens har mage att kalla de för utspring, vi tågar ju på led efter våra rektorer ut på kyrkogården, haha... Nåja, allt gick jättesnabbt och plötsligt stod vi där uppe på kyrktrappan och vrålade Studentsången och la Marseillaise och skrattade åt oss själva och sen orkade ingen sjunga längre så då sprang vi ner och kramades med våra familjer. Massor av blommor hängdes runt min hals, jag gick runt och kramade folk och sa hejdå och sen sprang vi in i kyrkan för att byta om. Kändes lite konstigt att stå där i kyran halvnaken men eftersom vi inte kom in i skolan, så...

Sen, dagens roligaste, flaket! Som sagt, flak borde man åka oftare, det är så sjukt kul! Att man var i princip spiknykter gjorde ingenting, man känner sig ju hög bara av själva grejen. Underbart. Grymt bra musik hade vi också.

Efter flaket sprang jag hem till mormor och duschade av mig all öl och cider och tvättade håret  och satte på mig min vita klänning igen. När jag kom hem till mig hade alla gästerna kommit så det var bara att gå runt och kramas och mingla, att jag knappt hann äta gjorde ingenting, för jag var så uppe i varv att jag inte var hungrig. Det var lite synd eftersom vi hade lagat så himla mycket god mat, men vi har ju massor av rester kvar så det gör inget, haha. Jag fick massa fina presenter också, i princip allt jag fick hade med matlagning att göra, haha... Jag borde skaffa mig fler intressen.

När gästerna hade gått märkte jag hur trött jag var, helt sjukt. Jag la mig på soffan ett tag och sen var jag tvungen att tagga till lite. Disa och jag tog sällskap till Tanto där Anna och Hugo var och även våra vänner från Uppsala Erika och Eeerika och Erikas söta pojkvän Oskar och Vanja och Fanny. Det var mys :) Lite senare drog vi till Clustret där vi hade slutskiva, det var rätt skoj, helt ok dj. När de stängde vid 3 promenerade vi hem i soluppgången. Det var underbart.

Nu måste jag sätta igång och skriva den där franska textanalysen som jag ska lämna in på universitetet på måndag. Än är det inte slut... :P

Tog en vända på stan i eftermiddags, var tvungen att hitta ett par vita trosor att ha till studentkläningen. Blev ännu mer solbränd när jag var ute men brännan är fortfarande inte helt jämn. Rödfallmigt och skit, får pudra järnet på torsdag.

I överigt har jag ätit lax till middag, sen har jag rensat, slängt och plockat i mitt rum och dammtorkat i hela lägenheten.

Orkar inte skriva mer nu. Ska skriva en kom-ihåg-lista till torsdag och sen ska jag sova. Godnatt :)