Sondag

Lyckad inflyttningsmingel igar. Nog for att det snarare blev mellan typ 22 och 03 istallet for planerade 19 till 22. Sjukt seg idag. Men pa bra humor. Traffade Daniella i kyrkan och lyssnade nar hon sjong  som en angel. Satt dar jattelange och laste och letade jobb och sen gick vi hem och at lite och sa kom Helena och Natalie och halsade pa. Jag lar ga och lagga mig typ atta ikvall, jag behover det. Pallar inte skriva mer. Skriver iofs upp sjukt mkt annat, har det mest for mig sjalv.

kram

Nanny?

Blev rejectad pa Les Deux Moulins igar, ni vet cafét dar Amélie Poulain jobbar. Blev dessutom dissad for min franska pa Natalys. Annars gick det hyfsat, mitt CV finns numera pa H&M, Starbucks och en obskyr liten tyggrossist som saljer grejer à la Gudrun Sjoden pa speed.

Det var den uppdateringen pa jobbfronten. Eller just det, jag kanske har fatt barnvaktsjobb ocksa. Har nagra nummer till barnvaktsbehovande fransk-svenska familjer. Det blir visserligen bara att jobba typ 8 timmar i veckan men det ar battre an ingenting?


Nu har jag 12 minuter kvar av min internettid sa jag tankte gora nat at min Facebook-abstinens. Jag ar sorglig.


Robyn!

Nu ska jag soka jobb. Fuck. Hur fan sager man det pa franska liksom och var fan ar fragetecknet pa franska tangentbord.

Igar kvall var Anna och jag pa Robyn i en nedlagd bordell, det var stort bra. Om man bortser fran folk som stod langst bak och betedde sig som de fulla svenskar de var.

Jag hade skitmycket grejer att skriva om som jag nu har glomt bort totalt. Kanske ville jag uttrycka min fortvivlan over den mangden pengar jag lade ner pa skonhetsprodukter igar, vi ska inte ga in narmare pa det.

Och Disa, vi vantar pa dig, var fjarde baddfatolj star ledig och bara skriker efter dig! Grattis till jobbet forresten :D

Nu ska jag ga och dela ut CV:n. poussch

Paris

Bloggar fran ett franskt tangentbord. Pa ett internetcafé. Franska tangentbord gor en galen. Maste lara mig vad det heter pa franska. Internetcafét ar btw stort billigt har. Men sa ofta jag kan ska jag ta med mig min egen dator till svenska kyrkan och anvanda deras internet.

Kan uppdatera er om att vi bor tre pers pa jattemysiga 24 kvadrat. Vi har en fin bla port och en valdigt fransk valdigt ranglig trappuppgang. Vi har tva franska balkonger fast ena fonstret gar inte att oppna. Vi har fyra baddfatoljer varav tre vi faller ut och in tva ganger om dagen. Vi har ett litet kylskap med yoghurt, smor, mjolk och lite gronsaker. Och en jattegod typ ratatouillerora som man har pa mackan. Vi har knappt nagat forvaringsutrymme men det ska vi fixa i eftermiddag pa IKEA.

Nu maste jag snart logga ut. Skriver snart igen. kram!

parisparisparis

Snart är det SATC. Sen ska jag försöka sova. Det kommer inte gå. Det är nog rätt bra, för jag känner absolut inte att jag är klar med packningen. Datorn ska ner och några plagg till och så kuvertet med alla viktiga papper. Hoppsan, hur ska jag kunna hålla koll på mig i tio månader?

jappdetvardetdet

I sista stund kom jag på all musik jag vill ha med mig till Paris så nu sitter jag och rippar massor av skivor i Zune. Morfar var här och åt ikväll. Jag åt sjukt mycket, man måste ju passa på när det finns vällagad mat. Antar att vi inte kommer lägga alltför mycket energi på det de närmaste månaderna. Framförallt kommer jag freaka ur varje gång jag ska försöka laga mat på grund av den undermåliga utrustningen, så att säga.

Men jag ska inte klaga. Allt är bra. Om man bortser från det faktum att mitt hår är liiite för långt. Ska korta av den en aning inom den närmaste framtiden.

Nej nu känner jag att jag borde vara betydligt mer rastlös än vad jag är. Kanske borde kolla min lilla checklista en gång till?


.

Jag bara väntar på att känslostormen ska bryta ut. Den är på väg.

Team Blondinbella?

Man borde ju införskaffa ett. Men det kostar tvåhundranittiofuckingnio kronor. Men seriöst. Det är så groteskt roligt. Team Blondinbella, kom igen.

.

Man ska inte lyssna på Håkan Hellström när man redan har anlednign att gråta.

.

Okej, nu är håret kapat ovanför axlarna.

varför bry sig om stor och liten bokstav när rubriken ändå alltid blir med stora bokstäver?

Nu har jag svullat i mig min frukost och kan ta itu med dagens göromål.

- Packa. Såklart. Hur det ska gå till är en annan femma.
- Hämta intyg från jobbet. I samma veva ska jag passa på att gå runt och säga hejdå till alla. För typ hundrade gången.
- Träffa Inès. Byta tillbaka de där väskorna som vi lånade av varann för ett halvår sen.
- Bjuda morfar på middag. Storslaget blir det med tiramisù (oj vad jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv om jag skrev accenten åt fel håll där) till efterrätt och hela kalaset.
- ÅNGESTÅNGESTÅNGEST gå upp till skolan med de där böckerna ÅNGESTÅNGESTÅNGEST. Varför gjorde jag inte det när kidsen hade sommarlov? Eller det kanske hade varit ännu värre. Dem man minst av allt vill träffa är ju fortfarande där.

Jag tror det var allt. OM jag hinner ska jag klippa håret också.

!!!

Jag har kommit fram till vad det är: Jag ser tysk ut. Mitt nästan svarta går med en röd-lila nyans får mig att se tysk ut. Titta bara på en bild på tysklands damlandslag i fotboll, så fattar du.



Uppdatering: Jag tror jag ska klippa av typ hälften. Jag kommer se ut lite som Rosalind eller Helena eller Amélie från Montmartre. Men jag passar mycket bättre i svart-lila page än i svart-lila som bara är överallt och inte vill göra som jag säger.

Svull

Trots tappra försök att sluta fred med mitt lila hår och försöka göra en cool grej av det så bestämde jag mig till slut för att jag inte stod ut längre. Så jag gick till frisören och gjorde en mörk intensivtoning för närmare 600 spänn. Nu är det typ svart. Inte alls som jag hade tänkt mig från början. Men det är åtminstone inte lila längre. Bara lite.

Innan dess träffade jag pappa över en fika på Vetekatten. Vi delade på ett smördegsknyte med äppelfyllning, en bulle med hallon i och en maffig Budapestbakelse med maräng och grädde och mandariner. Och drack varsin kanna te. Det går i generna, det där.

Nu på eftermiddagen har jag börjat packa mitt handbagage. Insett att det där med packning inte är så lätt trots allt. Har dessutom skjutit upp mitt ångestladdade skolbesök till imorgon. Då jävlar.


hejjagharlilahår

Ja, faktiskt, vad göra? För snyggt är det ju verkligen inte. I rätt ljus är det till och med rosa. Vi snackar hemmatoningen jag gjorde igår, för den som inte hänger med. Mitt hår är helt enkelt mörklila och det är inte så jag vill ha det. Jag ville ha en varm, mörk kastanjebrun ton. Vill ha. Får fixa det i Paris, på salong. Om jag nu står ut med att gå runt i det här håret så länge till.

Nååja nu ska vi inte bara klaga. Hey, det är ju en ny dag! Läste visserligen i DN På stan att Street ska gå i konkurs. De kommer hålla öppet september ut, stod det, men wtf? Jag flyr landet om två dagar! Jag har aldrig hunnit hänga på Street! Vafan.

Just det, positiv spirit var det ja. Jag packade min väska igår. Började, åtminstone. Har packat ner ganska mycket kläder och livet blev plötsligt en aning roligare när jag läste på Norwegians hemsida att man får ha 20 kg incheckat bagage. Ganska så najs. Plus 10 kg handbagage, det här ska nog gå bra. Kommer antagligen ta med mig alla skor jag äger, så det är lika bra.

Idag ska jag fika med pappa på Vetekatten. Jag ska installera iTunes på min dator, lämna tillbaka ett gäng böcker på biblioteket resp. skolan (ångest), köpa plastglas och eventuellt baka något. Och fortsätta packa och städa såklart.

Hej och hå.

.

Ja, mitt hår är lila. Vad göra?

Inte utan min...

Idag åt jag lasagne till middag. Lasagne gör man i ugnen. De närmaste tre månaderna kommer jag inte ha någon ugn.

Nu äter jag jordnötter. Inte för att jag någonsin gör det annars men det känns som rätt bra timing för årets jordnötsranson nu tre dagar innan jag flyttar ihop med min älskade nötallergiker.

Imorgon borde jag ta fram nånting ur frysen och värma upp det i micron, bara för att även ha gjort det för sista gången på tre månader.

Att bryta mönster

Jag tror jag måste bryta ett livslångt mönster. Jag ska inte packa kvällen innan avfärd. Jag ska börja packa redan ikväll. Herregud.

.

Lyssnar på Hello Saferide och blir sentimental som aldrig förr och vad mycket jag kommer sakna Stockholm men inser att jag inte har något mer att hämta här just nu. Det är nog just bara det, sentimentalitet och nostalgi efter händelser jag aldrig varit med om. Det är dags för något nytt.

Sånt där som måste göras

- Sorterat strumpbyxor (trots ansträngningar kommer de fortfarande ta upp typ 75% av min packning)
- Vart på jobbet och pratat intyg, ska hämtas på fredag
- Skickat utlåtande om Lingolympiaden till Hedvig
- Inte hittat nyckel. Nyckeln från helvetet, den där källarnyckeln som jag lyckats slarva bort. Det är inte särskilt överraskande att just jag lyckas med en sån sak precis nu när jag inte har tid att tänka på det. Men det är ju inte direkt som att det står namn och adress på den.
- Pratat skinnjacka med min kära Boutique Två Tre Gånger
- Slängt lite mer kläder i soptunna/kassar som ska till Myrorna
- Skrivit ansökningsbrev på franska och filat lite på CV:t

Jag har  varit ganska effektiv idag, eller vad säger ni?

För sent ute med allt, som vanligt

Jag undrar om det finns någon som är så tekniskt okunnig som jag. Var och fick min mobil upplåst för hutlösa 250 kr för en stund sen. De kan lika gärna ha grundlurat mig, jag får se vad som händer sen när jag ska köpa kontantkort när jag kommer till Paris. Förklara gärna för mig. I så fall vill jag att du tänker dig att jag aldrig sett en mobiltelefon i hela mitt liv. Tänk dig dessutom att jag har en IQ på 30. Så, varsågod.

Det där skolbesöket har jag bestämt mig för att skjuta upp lite, tar det nog imorgon istället. Eller på torsdag. Jag får se.

Är det btw någon som vet vart jag kan skicka ett rekommendationsbrev och få det översatt?

Jag måste sluta göra allting i sista stund.

Den där sommaren

Ni vet när det har varit lite trist väder i några dagar. Väderleksrapporten visar de där typ 15 graderna och har gjort det flera dagar i rad nu. Man har börjat frysa när man går ut men vägrar sätta på sig mer kläder än man hade mitt i juli, vägrar släppa taget om sommaren. Och så plötsligt inser man att det blir inte mer än så här. Det kommer aldrig mer bli 25 grader, inga fler tropiska nätter. Inte förrän man har genomlidit en hel vinter. Igen. Den där magiska sommaren känns hopplöst långt borta och man vill bara förneka för sig själv att hösten är på väg.

Det är jag. Det var jag. Jag kände aldrig att jag hade fått ut mesta möjliga av de där flyende sommarmånaderna som man ska ta så väl vara på. Jag fick panik när hösten kom och allt kändes misslyckat.

Det var jag. Nu känner jag mig märkligt tillfreds med att hösten är på väg. Hösten är det mysigaste som finns. Och så inleds den med en flytt till Paris.

I år känns det lättare att lägga sommaren bakom mig. För damn it, jag tog till vara på de där tre magiska månaderna.

Jag som trodde att jag aldrig skulle tillbaka dit

Idag har jag varit effektiv. Rensat ut smycken och annat jag vill ha med mig till Paris. Även rensat lite bland mina kläder, slängt lite och ska skänka bort en del. Även gjort en hög med sånt som behöver tvättas/strykas innan lördag.
Sen har jag börjat översätta mitt CV till franska också. Haha, det är pinsamt att säga att jag läst franska i 13 år.

Imorgon fortsätter det. Och det värsta är att jag måste gå tillbaka till skolan för att lämna en bunt gamla böcker. Oj vad jag inte vill göra det. Men jag måste. Nån som är på att följa med som moraliskt stöd?

Hello Saferide

Tack för låttipsen Disa, ska ta och lyssna på dem om en stund. <3

Hello Saferide är för övrigt den bästa uptäckten jag gjort på länge. "It's your birthday tomorrow but I'm not supposed to know." Kan dock inte minnas när jag skrev låten?

.

"Hej Maja! hur mår du? jag mår bra. tycker du att maten värkar god? hälsningar Challe"

Städa?

Nu ska jag börja städa. Nästan fucking flyttstäda. Var ska man börja? Det blir inte bättre med Hello Saferide i bakgrunden, sentimentaliteten tar över som fan.

RSS 2.0