Vintageklänningar och annat piffigt
Nya tag, ja. Vilken skillnad det kan göra. Har tränat sex gånger på tio dagar. Låt detta fortsätta. Tänka sig, jag stiger faktiskt upp ur sängen på morgnarna. Är sjukt peppad på kvällarna. Min sömn måste vara sjukt effektiv, helt enkelt.
Jag har gjort det fint i köket. Är peppad på att rosta en sats müsli i veckan och starta en surdeg snart. Lagade en fantastisk middag ikväll. Stekte sojafiléer i överbliven marinad från solrorkade tomater. Återanvänding ftw. Gjorde en sallad på ljummen röd quinoa, rucola, färsk spenat, tomater och chèvre. Pumpakärnor, torkad mynta, grekisk olivolja och fikonsalsa (jag återkommer med mer info om den för den är något alla borde testa. Något av det godaste jag ätit, en smakkombination som gör en alldeles förbryllad, förtjust och upphetsad). Det var så gott att jag var tvungen att ringa och berätta om det för Anna-Maja så snart jag ätit upp.
Lite småpiffigt kändes det, ett glas rött från Italien blev det också. Tänk, om man ändå var piffig på riktigt. Ikväll var jag det inte alls. Men det tror jag ingen är. Ingen studsar upp ur himmelsängen varje dag för att hoppa i en vacker vintageklänning, knyta en rosett i det perfekt lagda håret och ställa sig och baka surdegsbröd och macarons i det charmigt 30-talsinredda köket där solljuset letar sig in mellan spetsgardinerna och mormors gamla kakburkar pryder de öppna hyllplanen. Men man kan alltid starta en blogg och få folk att tro att man gör det.
Jag kommer nog inte göra det. Den här bloggen har jag inga större planer för. Men de finns och nu tillåter jag mig själv att känna mig inspirerad istället för misslyckad.
Kommentarer
Trackback
