Touche pas

Okej, jag vet att det finns några få människor där ute som läser den här bloggen och kanske blir glada över den första uppdateringen på typ tre månader. Jag hade fetaste ambitionerna i början att blogga från Paris men palla när alternativen är att 1. ta med datorn till Svenska Kyrkan  och, om internet fungerar (vilket det inte alltid gör och då är det ingen som ens överväger att hjälpa till) tvingas sitta bland massa högljudda fjortisar från Svenska Skolan och känna sig oerhört ovälkommen för att man inte är just högljudd fjortis från Svenska Skolan eller, ännu hellre, au-pair, eller 2. gå ner till Avenue de Clichys förvånansvärt fräscha internethak med dess förvånansvärt ofräscha pakistanska ägare som har mage att stöta på sina trettio år yngre svenska kvinnliga kunder framför ögonen på hans fru som också jobbar där. Lägg till det faktum att franska tangentbord tycks vara ett av de mest effektiva instrumenten för att driva någon in i sinnessjukdom. Jag förstår inte hur de där människorna tänker. För att citera Anna, Gud skapade inte Frankrike. Och för att citera mig själv, det var under hens värdighet.

Så, nu har jag lackat på Frankrike och kan börja hylla och prisa mitt kära fosterland. Av vilket jag ännu så länge bara sett vägen in från Arlanda samt min egen lägenhet, men det kan jag leva på länge. Det första jag slogs av när jag klev innanför dörren igår kväll var naturligtvis hur gott det luktade. Helt sjukt. De senaste tre månaderna har de enda goda dofterna bestått av Airwick och Armani Attitude så doften av välstädat här hemma är priceless. Jag blev även förvånad över hur mycket allting glänser här hemma. Ni ska se mitt kök, man blir ju bländad av våra vackra granitskivor och den silverblänkande diskhon.

Dagens planer är att ringa min morbror och övertyga honom om att jag ska få göra köttbullar till julafton (han har beställt catering till dopparedan herregud vad händer med människosläktet) och sen ringa underbara Laura. Jag ska packa upp, jag ska duscha, jag ska sticka klart de förbannade halsdukarna. Jag befarar dock att Lydia inte kommer gilla sin, det är för mycket rött i den. Bajs på mellanstadiegrupptryck.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0