socker&kärlek.

Jag börjar bli lite trött på den. Jag kom hem i eftermiddags efter en lång resa från Rom. Mådde lite illa och kände mig ganska tung i huvudet. Hällde i mig en flaska vatten och satte mig vid datorn, skrev ett kort inlägg, kollade statistiken och började läsa de bloggar jag brukar läsa. Skrev några kommentarer också. Inte för att jag såg fram emot det utan för att jag såg det litegrann som ett måste. Det finns flera bloggar som jag verkligen tycker om att läsa medan jag läser vissa mest för att de läser min. Skriver en kommentar och länkar till mig själv i hopp om att någon ska hitta hit. Jag anstränger mig inte direkt för att klämma fram nån åsikt, jag kommenterar bara om jag har nånting att säga men det är så självklart att det bakomliggande syftet är att få fler läsare.

Ja, jag är trött på det. Det känns som att bloggandet inte går ut på annat än att tävla om läsare, att utnyttja andra bloggare till sin egen fördel.
Missförstå mig inte nu. Jag gillar att ha en egen blogg, det är ett roligare sätt att skriva dagbok på. Att läsa gamla blogginlägg är det roligaste som finns, att sitta och minnas alt man har gjort. Det är roligt att få respons på det man skriver och få kontakt med folk man aldrig skulle kommit i kontakt med annars. Därför tänker jag fortsätta blogga men verkligen tänka efter så att jag gör det för min egen skull.
Jag har ett stort bekräftelsebehov och självförtroendet bättras på lite mer för varje besökarrekord men samtidigt gör det mig nervös. Att veta att folk läser och kommenterar gör att jag känner mig pressad, en kul grej blir till ett tvång. Jag vill inte bli nån ny jäkla Blondinbella. Inte för att jag ens är i närheten men ändå.