socker&kärlek.

Sitter och läser Ungmamma15:s blogg och blir så irriterad på alla som kommenterar på hennes förhållande(n) hit och dit och att hon skulle vara en dålig mamma för att hon inte är tillsammans med pappan och har en ny pojkvän osv osv (jag vill inte uttala mig för mkt eftersom jag inte vet hur allt ligger till men det är vad jag fått ut av kommentarerna iaf). Folk verkar helt enkelt störa sig på att tjejen kombinerar moderskap med något som kallas ett eget liv.
Jag kan inte förstå vad det är alla blir så upprörda över. Så fort man har fått barn ska man ägna sig åt det till 100% och glömma bort sig själv helt och hållet, verkar vara budskapet. Speciellt om man är ung, folk lackar ju inte för att en 30-åring skiljer sig, gifter om sig eller vad det nu kan vara.
Väldigt många människor verkar vara totalt uppslukade av kärnfamiljsidealet utan att egentligen tänka efter. Mina föräldrar skiljde sig när jag var 1,5 år (typ). Jag har inga minnen från den tiden då de levde tillsammans. Däremot har jag massor av minnen av alla pojkvänner min mamma hade när jag var yngre. Jag brydde mig inte särskilt mycket om det, mest kul att träffa nya människor liksom. Fick jag för lite uppmärksamhet var det snabbt åtgärdat för jag kom alltid i första hand och jag tror att det är ytterst få föräldrar som inte skulle sätta sina barn i första rummet, hur mycket eget liv de än har.