Söndagsångest
Ja, jag kom iväg vid två. Otakitkskt klädd i en stickad grön klänning som går ett par centimeter nedanför rumpan förutsatt att man går och drar ner den hela tiden. Annars blir det snarare en tröja. Till detta tunna svarta strumpbyxor, ballerinaskor och en kort jacka. Detta ett av otaliga onödiga H&M-köp, en klänning som jag satte på mig i ren frustration över att jag bara använt den en enda gång sen jag köpte den för ett halvår sen. Jag gillar egentligen den här klänningen och kan tänka mig att jag kommer använda den oftare när jag fyttar tillbaka till Sverige, ett land där man kan klä sig hur man vill därför att folk är medvetna om att alla människor har ben och inte stirrar likt paralyserade så fort ett par ben trippar förbi. Det hjälper ju inte att man är begåvad med ett par snygga sådana också.
Jag promenerade hela vägen genom Belleville ända till Pompidou och började nästan på allvar fundera på att stanna kvar här några år till bara för att det är så himla fint. Och jag kunde inte hjälpa att bli lite extra sentimental när jag såg Eiffeltornet på långt håll höja sig över dimman. Gud vad jag vill radera det där sista men det är ju förfan sant.
Tog mig till andra sidan stan och hämtade mina Converse och en kofta hos Camilla. Hon är så söt, det är tråkigt att hon åker, även om vi bara setts en gång.
Annars går jag runt och har lite lätt ångest över att det är måndag imorgon. Utan anledning egentligen, jag tillbringar fyra timmar (vilka infaller mellan 11.30 och 14.30) om dagen på ett jobb med världens schysstaste människor som är typ asimponerade över det jobb jag gör. Vilket i stort sett innebär att grilla mackor, göra juicer och sköta disken. Men det är fan inte helt lätt. Ångesten kanske snarare består i att jag pga av min bristande franska mest observerar och skrattar lite då jag tror mig uppfatta något roligt istället för att verkligen delta. Ändring ska ske snarast!
Kvällen känns så mycket längre när man kan vara och göra precis vad man vill trots att klockan passerat 22. Än så länge är hon bara tjugo över åtta men redan vid den här tiden brukade "fälla-ut-sängarna-stressen" sätta in och alla aktiviteter var liksom tvungna att börja avrundas för att ersättas av de där dvd:erna med Vänner/Djävulen bär Prada/Marie Antoinette/Narco som man redan kollat sönder. Alltihop i liggande ställning i sängen.
