socker&kärlek.

Att gå är fett jobbigt och tar sån jäkla tid, konstaterar jag då jag, efter tre veckors konstant cyklande, för första gången promenerar fram och tillbaka till skolan och affären eftersom jag varit dum nog att lämna cykeln nere vid stationen. Anledningen var att jag var lat och tog bussen igår kväll. Trötthet, illamående och ett tillskott till min redan på nedresan svårmanövrerad packning får bli min ursäkt. Detta tillskott bestod av en spikmatta jag fick i present i helgen. En spikmatta borde alla skaffa sig. Man lägger sig på den och det gör ont och bränner i hela ryggen och sen blir det jätteskönt och man slappnar av och får massor av prickar på ryggen. Och prickar är ju fint.

Ikväll var jag en banger. Planen var faddergrillning på Kalmar nation men trots att jag druckit Echinagard som måltidsdryck idag och säkert fått i mig en veckodos drog förkylningen ner peppen till botten så jag stannade hemma. Behövde dessutom plugga eftersom jag dissade det i eftermiddags för att hänga med några söta kasskamrater istället. Vi hade roligt och jag bjöd på äpplen och drack kaffe.

Så det blev plugg ikväll. Och det går bra. Min lärare i muntlig språkfärsighet har berömt mig för mitt uttal flera gånger och jag tror fan på henne. Varför skulle jag inte liksom? Så nu tar jag en paus och äter glass, dricker te och kollar på svenska komiker på tv.