Så här. Precis så här.

Jag orkar inte gå upp ur sängen och hämta skrivboken. Så jag delar med mig lite här. Inte för att det är någonting som kan skrivas. Det kan bara upplevas. Med Francoise Hardy som soundtracket i mitt liv går jag runt och är fylld av energi och gladare än på länge. Imorgon blir det ännu bättre.
Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0