Om att äta med ögonen
Behärskade jag konsten att fota skulle jag kanske börja matblogga. Jag skriver nog en del om mat men ingen kommer komma ihåg det. En matblogg utan bilder är ju rätt värdelös. Kameran har helt enkelt aldrig varit en del av min vardag. Det var länge sedan, i så fall. Jag har massor av bilder från den hösten jag fick kameran. Tog ego-bilder under håltimmarna i skolan, knäppte av några bilder när jag gick på fest. Har dokumenterat resor till Berlin, Rom, St Petersburg och Moskva, mina nio månader i Paris.
Senast kameran åkte fram var på nyår och tre ynka bilder blev det. Fullkomligt ointressanta, dessutom. Kameran är nog inte en naturlig förlängning av min hand, eller hur jag ska säga. Det ter sig för mig som ett enormt projekt att plocka fram kameran vid varje måltid. Men om den bara ligger framme då? Och slänga ihop en liten text ska väl inte vara så svårt; jag, som är allt annat än en pratkvarn, kan prata i timmar om mat. Jag borde ju kunna skriva om det också. Peppa mig!
Kommentarer
Postat av: Victoria
Bara gör det! Det får bära eller brista ;)
Postat av: D
Du borde lugnt matblogga! Jag vill se fler Marie-recept! ;D
Trackback
