socker&kärlek.

Så många människor trodde man inte det skulle få plats hemma hos oss men nog lyckades som mest kring 30 pers klämma in sig här igår kväll. Sånt får oss att känna oss som lyckade, sociala människor med tanke på att endast två av dessa var folk vi kände innan vi flyttade till Paris. Det blev inte bara inflyttningsfesten vi aldrig hade - det blev inflyttningsfesten vi aldrig trodde att vi skulle ha.

Så är man ju lite seg dagen efter också men så får det vara. Har gått utanför dörren enda gång idag och det var för att gå till tvätteriet tvärs över gatan. Dagens aktiviteter har i övrigt bestått av städning, Johan Glans, Özz Nujen och mat. Idag har min magsäck inte haft någon botten och mitt dagen-efter-begär till fett och snabba kolhydrater har tagit vara på det.

För en stund sen hade vi en ny colocatrice-kandidat på besök men hon vände ganska fort. Hennes tolkning av ordet "rymlig" stämde inte riktigt överens med vår.

Nu har vi några sambal oelek-insmorda laxfiléer som står i ugnen. Efter middagen ska jag gosa ner mig i sängen och kolla på Vänner och njuta av helgens sista timmar. Och förhoppningsvis ringer Rosalind och stillar min nyfikenhet?

Äter skumbjörnar och dricker grönt te med smak av kiwi, persika och vattenmelon. Det är tydligen fint väder och jättevarmt, rapporterade Anna som nyss kom hem från en springtur i Parc de Belleville. Jaha. Men jag springer ju inte?
Snart ska vi åka till Ikea.

Mensvärk, järnbrist och den franska egenskapen att ständigt leta efter saker att lacka på är ingen bra kombo. Dessa var pusselbitarna som byggde min dag. Det blev inte bättre av att jag hade en dålig hårdag och pga av mitt jobb tvingas ha jeanspå mig. Dessutom är det inte tillräckligt varmt för att ha en tunnare jacka på sig, så jag år fortfarande runt i min vinterkappa. Jag känner mig så påbylsad och nerklädd, usch.

Nu är dagen dock bra igen. Promenerade genom hela stan men var tvungen att ta tunnelbanan mellan Bastille och République för att jag kände ett begynande skavsår under trampdynan. Blev sedan bullshittad på två avocado och fyra kiwi i frukt- och grönsaksaffären, drygt 6 euro är typ oacceptabelt. 
Trots det är jag på gott humör. Kom hem och åt en kiwi, lite havregrynsgröt gjord på mjölk (i micron :D:D:D (fast mjölken typ exploderade men ändå) och nu dricker jag te och lyssnar på P3. Älska internet. Vår hyresvärd kom förbi också för att hämta upp hyran. Han är så jävla skön.

Kan typ inte koncentrera mig på att skriva när jag lyssnar på radio samtidigt, så det blir lite flummigt. Jaja, nu ska jag youtuba nåt kul. pusspuss

Störd, ja, men knappast förvånad blir jag av de hundratals uppskattande blickar som förföljer mig vart jag än går i den här stan. Eftersom jag ständigt går runt i kjolar som slutar ovanför knät, ibland lite längre ovanför och inte sällan har färgglada strumpbyxor så får jag väl skylla mig själv. Men idag gick jag för fasiken runt i gamla säckiga mjukisbyxor (ja, de berömda FRANSKA-byxorna) och klumpiga joggingskor men jag kunde lika gärna inte ha haft några byxor alls. Vad är grejen?

Målet var att ta en joggingrunda men det gick väl så där. Föga förvånande men faktum är att jag varit ute och sprungit flera gånger de senaste veckorna och ni som känner mig vet att det är en imponerande bedrift. Även vid dessa tillfällen, då jag gått ut och, som jag själv gärna kallar det, intervalltränat, har jag fått utstå blickar från småbarnsmammor som var ute med sina barn i Parc des Batignolles pga min alternativa träningsoutfit bestående av hotpants och strumpbyxor. Gärna med ett par benvärmare till, jagärfettsnyggjagsväraboow.

Idag blev det dock mest bara promenad, jag har äntligen insett att jag hatar att springa. Tacka vet jag Friskis&Svettis. När jag kom hem gjorde jag kick ass vegetarisk lasagne med champinjoner, spenat, ricotta, fetaost, mozzarella, Cantal och hemmagjord tomatsås. Var dock tvungen att göra två stycken lasagner (finns det ens en pluralform av det ordet på svenska?) i två 24x18 cm-formar. Vi hade tänkt göra en igår och köpte en 28x18 cm-form men den gick inte in i vår ugn. lol. Glädjen över att ha en ugn har dock inte dämpats trots dess ringa storlek men jag börjar oroa mig för att det inte tillverkas så små bakplåtar. Vad kommer hända med mina storslagna nybkta-scones-till-frukost-planer?

Måste återigen få uttrycka min glädje nu när jag ser att klockan är elva. Dygnen blir så långa utan sängutfällning klockan tio. Och så vill jag bara skriva att jag åt päron-kastanj-kanel-soppa till lunch idag. Det var typ stört gott.

Nu orkar jag inte skriva mer och dessutom vill Anna ha nätverkssladden. Sussa sött.

Ja, jag kom iväg vid två. Otakitkskt klädd i en stickad grön klänning som går ett par centimeter nedanför rumpan förutsatt att man går och drar ner den hela tiden. Annars blir det snarare en tröja. Till detta tunna svarta strumpbyxor, ballerinaskor och en kort jacka. Detta ett av otaliga onödiga H&M-köp, en klänning som jag satte på mig i ren frustration över att jag bara använt den en enda gång sen jag köpte den för ett halvår sen. Jag gillar egentligen den här klänningen och kan tänka mig att jag kommer använda den oftare när jag fyttar tillbaka till Sverige, ett land där man kan klä sig hur man vill därför att folk är medvetna om att alla människor har ben och inte stirrar likt paralyserade så fort ett par ben trippar förbi. Det hjälper ju inte att man är begåvad med ett par snygga sådana också.

Jag promenerade hela vägen genom Belleville ända till Pompidou och började nästan på allvar fundera på att stanna kvar här några år till bara för att det är så himla fint. Och jag kunde inte hjälpa att bli lite extra sentimental när jag såg Eiffeltornet på långt håll höja sig över dimman. Gud vad jag vill radera det där sista men det är ju förfan sant.

Tog mig till andra sidan stan och hämtade mina Converse och en kofta hos Camilla. Hon är så söt, det är tråkigt att hon åker, även om vi bara setts en gång.

Annars går jag runt och har lite lätt ångest över att det är måndag imorgon. Utan anledning egentligen, jag tillbringar fyra timmar (vilka infaller mellan 11.30 och 14.30) om dagen på ett jobb med världens schysstaste människor som är typ asimponerade över det jobb jag gör. Vilket i stort sett innebär att grilla mackor, göra juicer och sköta disken. Men det är fan inte helt lätt. Ångesten kanske snarare består i att jag pga av min bristande franska mest observerar och skrattar lite då jag tror mig uppfatta något roligt istället för att verkligen delta. Ändring ska ske snarast!

Kvällen känns så mycket längre när man kan vara och göra precis vad man vill trots att klockan passerat 22. Än så länge är hon bara tjugo över åtta men redan vid den här tiden brukade "fälla-ut-sängarna-stressen" sätta in och alla aktiviteter var liksom tvungna att börja avrundas för att ersättas av de där dvd:erna med Vänner/Djävulen bär Prada/Marie Antoinette/Narco som man redan kollat sönder. Alltihop i liggande ställning i sängen.

Bara för att jag sitter hemma hos mig och skriver det här. Vid Ossians dator må vara, men ändå. Och för att jag vill förklara min kärlek till vår walk in closet, till vårt kylskåp som faktiskt är kallt, till vår breda, sköna säng som är utfälld dygnet runt, till avsaknaden av voisins du dessous, till alla våra hyllor, skåp och lådor, till vår vattenkokare, vår micro och vår ugn, till vår närmaste tunnelbanestation som inte ligger på linje 13 och till att jag pratade med mamma i telefon igår för 0 euro per minut.

Om jag sen pallar fortsätta blogga får vi se.  Men nu är det väl dags att börja sätta på sig kläder för att åka tvärs över stan och hämta mina nerjuicade gamla Converse hos söta Camilla som åker hem till danmark imorgon.

pusspuss